En minnsvärd helg

En minnesvärd helg i Stockholm – tankar kring ett släktmöte


Stig Bergenheim


Året var 1995 och släktmötet hölls på mångas begäran på Riddarhuset i Stockholm. Jag vill nu, genom att berätta om mötet, åter försöka att uppleva det. Förhoppningsvis kan denna skildring väcka minnen till liv hos Dig som var med, men också inspirera och intressera Dig som inte hade tillfälle att deltaga denna gång. 

Några ord om förspelet kan till att börja med vara på sin plats. Efter beslutet om Riddarhuset fick styrelsen bråda dagar. Sammanträdena och arbetsmötena avlöste varandra. Först efterhördes när lokaliteterna var disponibla; Riddarhuset är en eftertraktad lokal både för publika arrangemang, t.ex. konserter, och för privata festligheter såsom firandet av jämna födelsedagar och bröllop, samt inte minst olika typer av släktsammankomster. Trots att vi var ute i mycket god tid fanns därför blott ett par lördagar lediga under perioden början av augusti till mitten av oktober. Av dessa syntes den 30 september vara mest lämpad som släktmötesdag. Sålunda bokade Adam von Schéele Riddarhuset denna dag för släktföreningens räkning. Beställning av förtäring gjordes hos den restaurationsrörelse, som har avtal med Riddarhuset. Kaffet vid ankomsten ordnades också av dess personal.













För de många i Göteborg med omnejd tingades en buss med avgång från Västkusten på fredagseftermiddagen och återkomst dit på söndagskvällen. Ordföranden Bengt Bergenheim svarade för den detaljen. (Släktmötesdeltagare från andra delar av landet ordnade själva sin resa till Stockholm.) Bussen skulle emellertid inte bara rymma passagerare. Den behövdes även för att transportera all den materiel, som var nödvändig bl.a. för visningar av fotomontage, varför föreningen stod för en del av busskostnaden. Av de släktmötesdeltagare, som kom resande till Stockholm, valde somiga – inte bara bussresenärerna – att tillbringa hela helgen i huvudstaden. För de av de övernattande, som så önskade, beställdes därför rum på hotell Ariadne vid Värtahamnen. Det ombesörjdes av Eddy Bergenheim, kassör i släktföreningen.

I förberedelserna ingick även iordningställande av sedvanligt fotomontage, där särskilda ramar anskaffades av sekreteraren Margareta Johansson. Blommor till borden ordnades av Nellie Wendeblad, som plundrade sin trädgård på de vackraste buketter. Nellie bakade även kakor till det planerade kvällskaffet i sällskapsavdelningen.

Här börjar den roliga resan för oss, Julia och Stig Bergenheim, med snudd på "lift", i det att vi fick följa med i sonen Eddys nästan fullastade bil. Vi blev hämtade på fredagens morgon klockan 10.00 varefter färden gick över västgötaslätten upp emot Tiveden, där det första äventyret väntade. Kan man tänka sig, där överraskades vi av en snöby och en viss halka uppstod. Detta hinder varade några kilometer, hur många vet jag inte. Sedan passerade vi en hel del samhällen på vår väg längs Hjälmaren och Mälaren, men det jag minns bäst var när vi kom till Uppland och Sigtuna, där jag en gång gick på en kommunal kurs. Där påmindes vi om Elsa Beskows kända saga om tant Brun och hennes systrar. Vi hittade nämligen ett litet matställe, som faktiskt hette just så – Tant Brun. När vi närmade oss Stockholm, letade sig Eddy fram till Bromma, där en tidigare granne hade bosatt sig. Där gjorde vi därför ett stopp.

När vi fram i kvällningen anlände till hotellet, väntade vi oss att bussen skulle ha kommit fram, men så var icke fallet, varför vi befarade att den hade kommit på avvägar, men småningom anlände den, rätt försenad. Orsaken vet jag ej. Emellertid checkade vi in i våra trevliga rum och sov gott till morgonen.

Så var det lördag morgon och på eftermiddagen skulle alltså släktmötet äga rum. Förmiddagen ägnades åt promenader och shopping samt orien­tering om var Riddarhuset befann sig. Huset visade sig vara en ståtlig röd tegelbyggnad i holländsk renässansstil, belägen i Gamla Stans utkant alldeles invid bron över till Riddarholmen, blott ett hundratal från den urgamla kungliga begravningskyrkan, Riddarholmskyrkan, med sin karakteristiska spira. Framemot tvåtiden började gästerna samlas, och först på plan tycktes Nellie Wendeblad och Ivar Senelius ha varit. De hade placerat ut blommor – de blommor, som Nellie haft med hemifrån! – på de festligt dukade borden. Övriga styrelsemedlemmar var naturligtvis också på plats och ombesörjde diverse praktiska ting.















Vi togs emot av Nellie och Ivar i trapphallen och försågs med namnbricka att fästa på bröstet, gula för bergenheimarna och blå för schéelarna. Kaffe med fralla var framdukat av Riddarhusets – eller rättare cateringfirmans – personal, och det smakade gott att få njuta detta i de ljusa och vackra salongerna efter förmiddagens långa promenader i solljuset. Samtidigt passade vi naturligtvis på att bekanta oss närmare med kända och – tidigare – okända fränder i olika åldrar.

Efter kaffet valde många att studera den omfattande fotoutställningen, som bestod av såväl skärmar som album. Den hade ordnats i den övre trapphallen, som befanns vara den lämpligaste platsen för detta. Det visade sig att intresset för utställningen var stort, och många av gästerna hjälpte till att få den färdigställd.
När alla var samlade – inalles ett åttiotal släktingar – föreslogs fotografering utomhus, och den stora skaran samlades på trappan vid södra porten. Ett crux förelåg emellertid i vilken utsträckning förstod vi först när fotona var färdiga. Ena halvan förväntansfulla personer var härligt solbelysta, den andra halvan murrigt skuggade. Det var verkligen synd, men placeringen var svår med så många människor. Vi får se fram emot nästa släktmöte och försöka lösa det på ett bättre sätt då. Nåväl, bilder blev det i alla fall och den som är intresserad av att införskaffa kopior kan kontakta Eddy Bergenheim.

Så var det dags för mötesförhandlingar. Dessa ägde rum i Riddarhussalen på andra våningen och protokollet härifrån redovisas på annan plats i detta nummer av medlemsbladet, varför jag inte skall gå in på vad som avhandlades där.

Efter förhandlingarna var det dags för sedvanlig diplomering. Ett antal därtill berättigade medlemmar diplomerades: Brita Melin, Disa von Schéele, Ivar Senelius och Karl-Erik Tollbäck. Av dessa var Ivar Senelius närvarande och kunde själv ta emot diplomet. Karl-Erik Tollbäcks maka Karin var med och tog emot diplomet å hans vägnar med löfte om att vidare­befordra det till sin make. Till Brita Melin och Disa von Schéele lovade styrelsen att på lämpligt sätt översända diplomen, vilket också har skett.

Därefter följde "husesyn". Adam von Schéele, som var väl bekant med Riddarhuset, tog täten och stannade till på lämpliga ställen och berättade om husets historia, de olika lokalerna och diverse ting, som var intressanta. Som sig bör började rundvandringen i Riddarhussalen, den lokal där ridderskapet och adeln alltsedan huset byggdes på 1600-talet har hållit sina möten. Bland saker, som särskilt väckte intresse och beundrades, var alla vapensköldar på väggarna (totalt 2 345 stycken kopparplåtar), Riddarhussalens blåklädda bänkar – i sanning inte överdrivet bekväma vid längre sittningar – och hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahls allegoriska plafondmålning med den krönta moder Svea i centrum, utförd i början av 1670-talet, för att inte tala om den ståtliga lantmarskalksstolen i elfenben, ett nordtyskt arbete från senare delen av renässansen. Lantmarskalken var adelsmötets ordförande, d.v.s. adels­ståndets talman, under ståndsriksdagarnas tid. Bland sköldarna pekades några med speciellt intresse för vår släktförening ut: Goës, Gyllenhammar, Henck, Mannerskants och von Schéele. Namnet Mannerskants kom f.ö. att bli aktuellt ännu en gång under dagen (se nedan).

Nästa anhalt var trapphallen, där vi på trappans fyra hörnpelare kunde beskåda de av amoriner uppburna lyktorna i brons. De är 1700-talskopior av lyktorna i Stockholms slotts trapphus. I övre vestibulen beskådade vi också historiemålaren Gustaf Cederströms monumentala skildring av ”Tåget över Bält”. Sedan fortsatte promenaden nedför den storslagna trappan, tillkommen under 1660-talet efter ritningar av Jean de la Vallée, och vi bekantade oss närmare med entréplanets rumsmiljöer.

Så närmade sig klockan fem och det var tid för middagen i det som en gång i tiden var det s.k. sekreta utskottets sammanträdesrum, men som numera benämns Lantmarskalkssalen. (Från väggarna blickade gamla markalkar ner på oss, men vi lät oss ej störa). Den välsmakande måltiden bestod av smördegsbottnar med räkor, dill, citron och pepparrot, garnerade med laxros, till förrätt, hjortfilé med vinbärspäron och gräddkokt savoykål till varmrätt och fransk chokladtårta med apelsingrädde till efterrätt. Till förrätten drack väl de flesta öl och till varmrätten ett gott vin, men även andra alternativ bjöds.

Under middagen höll Torbjörn Lagerwall ett vackert och känslofullt anförande om gångna tider. Han uppehöll sig särskilt vid sitt förhållande till bergenheimarnas, för ett par år sedan avlidne, huvudman Eric Bergenheim, som hade betytt oerhört mycket för Torbjörn under hans uppväxt och ungdomstid. (Den, som skriver dessa rader skulle gärna vilja understryka Torbjörns ord om Eric, som av mig sågs mer såsom en bror än en kusin). Torbjörn kom också in på händelser, som timat på Riddarhuset genom århundradena. Bland annat talade han om en av Sveriges stora fysiker, mekaniker och konstruktörer under 1700-talets första hälft, Mårten Triewald, som vid flera tillfällen hade föreläst på Riddarhuset. Triewald var f.ö. en av Vetenskapsakademiens stiftare 1739. Adam von Schéele kunde i detta sammanhang meddela, att schéelarnas förfader Sven Kellander, adlad Mannerskants, under sin fortifikationsutbildning på 1740-talet haft Mårten Triewald som lärare.

Vid lämpliga pauser under middagen förekom även annan uppskattad underhållning i form av lättsam musik, utförd på piano och dragspel av Gunnar Nilsson, och allsång.

Vi avslutade middagen med fyllda magar och nöjda anletsdrag, varför vi verkligen höll med Åse Arnesdotter, när hon på ett engagerat och trevligt sätt tackade för maten.

Under de följande timmarna fortsatte den angenäma gemenskapen under trivsamma former. Många nya bekantskaper gjordes bland fränderna, och trevliga och intressanta samtal utspann sig. En del av gästerna passade dessutom på att ytterligare studera fotoutställningen, medan andra valde att mera noggrant bekanta sig med huset och dess trädgård. Lite senare på kvällen serverades kaffe med hembakta kakor i sällskapsrummen, innan det var dags att bryta upp efter en lång och givande dag.

En del av de övernattande släktmötesdeltagarna valde att spendera också söndagsförmiddagen gemensamt med stadsrundtur per buss, besök på Wasamuseet och en välsmakande fika uppe på Söders höjder. Vid lunchtid styrde vi ut från huvudstaden för att bege oss hemåt efter en mycket lyckad släktmöteshelg.

 

Stig Bergenheim